Eftersom att Hannah ville veta hur det var för mig på tokio hotel signeringen så tänkte jag att jag skriver ner det!
Det hela började den 11 juni, när jag & Bella åkte in till Bengans skivbutik, runt 12 tiden mitt på dagen. Det var jättevarmt och skönt, och vi hade tagit med oss filtar, kudde, paraply (för solen & även om det skulle börja regna..), smink, pengar osvosv. När vi kom fram, var det två stycken som redan satt där (det visade sig sen att dom hette Veronica (nr ett) och Emelie (nr 2)). Vi frågade om edt var här man skulle sätta sig ifall man skulle köa till signeringen och dom svarade ja. Jag fick nummer tre, och Bella fick nummer fyra. Efter några minuter kommer två till inspringandes och sedan fylldes det bara på. Jag tror att det var ca 20 st som sov över där och sen kom det massa under natten och dagen efter. Mitt på dagen, den 11 juni, kom Aftonbladet och interjuvade mig, bella, emelie och veronica eftersom att vi var dom fyra första i kön (bild finns där nere). Jag var hela tiden nervös, och jag tänkte hela tiden på vad jag skulle säga till dom, om jag skulle göra bort mig osv. Ja, dagen gick och vi träffade massa trevligt folk som var nyfikna på varför vi satt där und so weiter. Lite senare på kvällen, kom två stycken killar, som jobbar på Bengans, förbi och hade med sig filtar och även hamburgare .. Som Universal Music hade skickat till oss!!! Fattar ni, Tokio Hotels skivbolag, gav oss hamburgare och filtar för att vi skulle sova över där. (Bengans hade skickat bild & hade även filmat oss och skickat till dom) .. Det blev sent & sen var det natt .. Och Rebecka kom vid två tiden mitt i natten. Jag och Rebecka sov under ett paraply. Mitt på dagen, den 12 juni. kom TH's livvakter. Ni kankse har hört talas om Saki? Iallafall, jag började gråta direkt när jag såg dom eftersom att det kändes så himla verkligt då .. Det var liksom på riktigt, för jag tror att under hela tiden jag varit där .. Hade jag inte fattat vad jag satt och köade till. Men så stog som där, mitt framför & allting släppte. Jag skulle verkligen få se Tokio Hotel på riktigt den dagen, och det som hade varit min dröm i två år, att få prata med dom på nära håll .. Skulle gå i uppfyllelse. Iallafall efter 34 timmars väntan, kom Tokio Hotels bil inrullandes på drottninggatan, och det enda jag kunde se var Bills hår, och började gråta - igen :$, jag kan inte rå för det .. Men allting släppte på nytt. Jag var ju så himla nervös hela tiden och att se dom för första gången i verkligheten, kändes hur konstigt som helst. Sen dröjde det ca en halvtimme innan dom öppnade dörrarna till Bengans & vi kunde gå in. Det kändes som att benen skulle vika sig vilken sekund som helst när vi fick se dom gå in & sätta sig på sina platser. Dom kändes som dockor, med batterier instoppade. Det var inte verklig för fem öre. Jag hade ju bara sett dom på video, youtube, posters osv. Aldrig sett dom röra sig på riktigt!!! Dom var så himla vackra, allihopa. När vi fick gå fram kändes benen som spagetti, händerna skakade så att jag knappt kunde fota. Men jag var så jävla pepp och så jävla lycklig. Georg satt först, jag när jag kom fram blinkade han med ena ögat, hälsade & jag sa tack. Efter honom var Tom, jag hälsade, han hälsade tillbaka, log & jag gick vidare till Bill som hade världens största smile! Jag frågade om jag kunde få fota honom, och det kunde jag. Han log in i min kamera, sa thank you & jag sa detsamma. Sen kom Gustav, och om jag ska vara ärlig har jag inte alls något minne av honom. Sen putade en vakt bort mig så att jag aldrig fick något bild på Gustav .. Jag sprang ut & jag har ALDRiG gråtit så mycket i hela mitt liv! Men äckta lycka var det iallafall.

Bilder ifrån 11 juni
Bilden ifrån Aftonbladet.
Jag är tredje personen
längst fram, med brunt hår!
http://www.aftonbladet.se/nojesliv/musik/article500304.ab

 

          

Bilder ifrån 12 juni
bilderna får tala för sig själva. dom ligger iordning!